Jag vill ha hund nu! Jag vill ha hund nu! Jag vill ha hund nu! Jag vill ha hund nu! Jag vill ha hund nu! Det går alldeles för segt hemma! Jag vill träna with my doggie som jag inte ens har än. Det är konstigt att man kan sakna något så mycket som man inte ens har. Varför är det så? Tänk om just Cindy går emot alla mina förväntningar och blir en jätteproblemhund? Eller tänk om hon får någon sjukdom tidigt och dör? Eller det värsta, om hon inte kommer att ta mig på allvar, lita på mig och bara gillar t ex mamma precis som bajs-Hampus? (Inget illa menat svampen, men du favoriserar gaaaanska mycket!)